I mitt fall började det hela med att jag sommaren 2008 såg ett anslag på Konsum från en möhippa som sökte modell för kroppsmålning.
Eftersom jag är naturist, nakenbadare alltså, sen länge så känner jag att jag har en ganska avdramatiserad hållning till den nakna kroppen, min egen såväl som andras. När jag var i övre tonåren och under studietiden kände jag mig aldrig besvärad av att basta naken ihop med vänner, grannar eller andra så vad skulle det då vara att vara nakenmodell för en möhippa?
Kroppsmålning som konstform är något jag länge varit väldigt fascinerad av men tyvärr hade det aldrig blivit av… kanske skulle det kunna bli alltså. Nja, de ändrade sig till att ha möhippan inomhus och de ville istället skulptera i lera. När det närmade sig planerade vi i detalj hur det hela skulle gå till med överraskande entré i lägenheten med bara handduk om mig och att de skulle ha hållit på med leran ett tag för att göra koppar. Istället kom brudens syster fram till mig och säga ”nu struntar vi i koppen och gör denna kroppen” samtidigt som hon ryckte av mig handduken.
Det blev jubel och full aktivitet – alla utom en för hon satt och kände sig obekväm med situationen. De andra gjorde mer eller mindre naturtrogna lergubbar med olika ambitionsnivå. En av tjejerna rullade ihop en tjock cylinder av leran och ropade glatt att hon var klar medan andra klart överdrev viss del av den manliga fysiken.
Oavsett om det är kroki, kroppsmålning eller, som här, något annat skapande på en möhippa så brukar jag säga att det inte är en tävling men att den som har roligast vinner.
När de var klara så hade de färgkritor som de alla skulle signera modellen med och efter gruppbild ihop med gänger var det hela över. Visst var det nervöst före men efteråt tänkte jag att detta måste jag göra igen.
Det var så det började…