På nätet gick för några år sen diskussionens vågor höga om synen på bara bröst på badhus och på kvinnor som solar topless.
Jag solar topless, faktiskt helt trådlös eftersom jag tycker bäst om att vara naken i solen, och tycker att kroppen är naturlig.
Om det är något erotiskt i kvinnors bröst så är det inte i brösten det sitter utan i tanken och fantasin hos en eventuell betraktare. Kvinnors bröst är inte, lika lite som någon annan del av kroppen, per automatik sexuell, erotisk, eller liknande.
Det diskussionerna grundades i är kulturella och moralistiska mönster, inget annat. Tyvärr verkar ganska få vara kapabla att lyfta blicken och se mönstren.
Jag hävdar att badkläder snarare drar fokus till vissa delar av kroppen än har en funktion av att dölja dem och Michelangelo lär, långt före 2000-talet, ha sagt följande visdomsord:
”What spirit is so empty and blind, that it cannot recognize the fact that the foot is more noble than the shoe, and skin more beautiful that the garment with which it is clothed?”
Funderingar:
- Vad gör en kvinnas bröst så laddat när en man kan ha lika stort utan att det väcker andra reaktioner än möjligtvis något om kroppsstorleken?
- Vad gör att hudvecket mellan en kvinnas ben är så mycket mer känsligt att visa än en armhåla eller ett knäveck?
- Varför är en mans kön så mycket att reagera över kontra en tumme eller näsa?
Hur tänker du och har du några svar?
1 comment for “Synen på den nakna kroppen i vår kultur och tid”